Bok: På ett ögonblick av Jo Callaghan

Författare: Jo Callaghan
Titel: På ett ögonblick
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 336
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: In the blink of an eye
Översättare: Hanna Williamsson
Serie: Kat & Lock 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 april 2024




Första meningen: Han ser ingenting.

Baksidetext
Var nittionde sekund försvinner en person, och kriminalintendent Kat Frank vet en del om förluster. Som änka och ensamstående mamma har hon lärt sig att lita på sin magkänsla, en egenskap hon har nytta av även i polisyrket. När Kat blir vald till ett pilotprogram där hon paras ihop med den tekniska landvinningen Lock - en AI som projiceras som ett hologram - ställs hennes instinkt och erfarenhet mot Locks logik.

Samarbetet är långt ifrån friktionsfritt, men snart sker ett genombrott i ett kallt fall gällande två försvunna personer, och Kat och Lock måste hitta ett sätt att förena sina olika egenskaper innan ytterligare människoliv förvandlas till offer i statistiken. Lock är dessutom den enda som kan hjälpa Kat när fallet tar en oväntat personlig vändning.

Min kommentar
Redan när jag gick igenom boksläppen för augusti förra året så hamnade På ett ögonblick på min rader. När boken sedan dök upp som en överraskning i oktober så blev jag riktigt glad och tänkte att jag ville läsa den ganska snart. Det har inte kommit så många recensioner av den, men de jag har sett har verkligen varit bra.

AI är väl något jag ser på med skräckblandad förtjusning, tror jag man kan säga. Ända sedan filmen/boken År 2001, där datorn HAL9000 gjorde entré. Vad som står för förtjusningen i det hela är ju själva AI. Skräcken står människorna för. Om något kan missbrukas så kommer någon att göra det. Redan nu kan man ju använda AI till rent illvilliga saker. Det skrämmer mig.

Den här historien utspelar sig i Birmingham, det är ju inte den vanliga miljön i Storbritannien så det tycker jag är kul. Jag tror knappt att jag har läst någon bok som utspelar sig där förut. Det är också en liten bit in i framtiden, inte speciellt många år, men kanske mellan fem och tio gissar jag.

Karaktärerna är inte speciellt många. Faktiskt väldigt få för att vara en brittisk deckare. Jag tycker om Kat, hon verkar vara en bra person. Dessutom en bra polis. Det är ju inte direkt något det vimlar av i deckare. Hennes mänskliga teamkollegor, Hassan och Debbie, verkar också sympatiska. Även om jag nu hade en del problem med Hassan i början. Han hade en exceptionell oförmåga att inse att han gjorde exakt det som han beskyllde Kat för. Men så är det ju, alla utgår från sina egna erfarenheter. Något annat vore ju bara konstigt.

Om man nu kan kalla det Kat har med AI-assistenten Lock för en relation så gillar jag den också. Det blir ju en del humor, eftersom det är en maskin inblandad. De tenderar ju att ha problem med nyanser, ironi och humor. Eftersom poliser jobbar med människor så funkar det inte så bra att bara vända sig till statistiken. Det blir ju lika fel som när fördomar får styra. För visst är det ju så att intuition och magkänsla "bara" är all ens samlade erfarenhet som gör snabba kvalificerade gissningar och drar slutsatser. Så gör jag också i mitt jobb. I alla fall så gillar jag Lock också. Han blir nästan lite mänsklig.

Jag tycker om att inte alla förhör/utfrågningar sker i "realtid". Det brukar ju bli både tjatigt och krystat. I stället så används förhörsprotokoll på ett mycket bra sätt när man snabbt ska tillgodogöra sig information.

När jag skulle skriva ihop det här inlägget så upptäckte jag att Jo Callaghan tydligen har en bakgrund som AI-forskare. Det förklarar ju en hel del och det känns tryggt om fler i den branschen är så här insiktsfulla.

På ett ögonblick behandlar AI-problematiken på ett väldigt bra sätt, utan att egentligen komma med några värderingar. Än mindre lösningar. Jag vill hemskt gärna fortsätta läsa om Kat och Lock så nu undrar jag när översättningen av nästa bok kommer. Snart, hoppas jag.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,25 i genomsnitt (beräknat på 4 322 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om På ett ögonblick: Bokstunder och Kapprakt

Önskelista

Snart är det min födelsedag och precis som vanligt så har sambon fått en diger lista att göra inköp från. Han insisterar på att få den rangordnad och det var ett elände att sätta dem i viktighetsordning. Det var tillräckligt svårt att inte plocka ut typ femtio stycken. Jag kommer ju inte att få alla (om han inte har delat listan med min familj), men jag räknar kallt med de första sex i alla fall.

Har du läst någon av dem? Någon som du tycker är placerad på fel plats?

Det här första gänget tror jag att jag kan vara ganska säker på att jag kommer att få.

Kanske kan det bli någon även härifrån. Jag hoppas på den första åtminstone.

Dessa har jag nog inte så stort hopp om ska dyka upp på födelsedagen, man kan ju alltid hoppas.

Hett i hyllan #457

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Än är de inte slut, de olästa böckerna från bokrean 2021.

Jag minns inte längre på vilken blogg jag hörde talas om Wicked game av E L Dezmin, men intresserad blev jag.

Man kanske inte tror det, men det är faktiskt en svensk bok, trots den engelska titeln. Den beskrevs som en psykologisk thriller och det är jag ju oerhört svag för. Det förutsätter ju att det är bra gjort och det vet jag så klart inte om denna är. Betyget på Goodreads är i alla fall väldigt högt. Vilket ju inte alltid betyder att jag kommer att gilla den, men oddsen förbättras väl i alla fall. Det kanske är dags att plocka med den i en Boktolva.

Så här står det på baksidan:

Jag är en rättsvrängare. Det finns flera av oss i världen, men jag är den nationellt skickligaste. Jag kan få den blint övertygade att tvivla och den största skeptikern att tro. En rättegång där jag finns med är avgjord redan innan den börjat.

En annalkande domstolsförhandling. Två nämndemän: en sverigedemokrat och en kristdemokrat. Men någon bär på en dold agenda med uppsåt att påverka. Om slutsatserna ska förbli orubbliga måste det mentala spelets osynliga fallgropar undvikas.

Har du någonsin undrat hur ett till synes uppenbart brottsfall, plötsligt kan börja svaja betänkligt?

Här har du svaret.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Islossning av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Islossning
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 407
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 5
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 april 2024




Första meningen: Trots ögonbindeln är det som om han ser allt.

Baksidetext
Vårvinter går mot försommar. Sam Berger, Molly Blom och inte minst deras poliskontakt Deer, som måste lära sig gå igen efter attacken som förändrade hennes liv, tycker sig märka ett oklart samband mellan de kroppar som en efter en hittas i den upptinande skärgården. Någon kommer att mörda igen. Kan Sam, Molly och Deer ingripa? Eller är sanningen bortom vad de kan föreställa sig?

Min kommentar
Då var det till slut dags att sätta tänderna i sista delen om Sam Berger och Molly Blom, Islossning. Efter att ha blivit lite besviken på förra delen så lockade väl inte denna jättemycket, men det är ju ändå en Arne Dahl. Och jag ville ju veta hur det skulle sluta.

Hela den här serien har ju varit lite av en besvikelse för mig. Mycket oväntat, inte minst för mig själv. Jag som älskade serien om A-gruppen och därför jämför alla senare böcker med dem och faktiskt väntar mig att de ska vara lika fantastiska. För mig hade nog dessa passat mycket bättre att se som film/TV-serie än som att läsa. Det hjälper inte ens att kasta in självaste Paul Hjelm i sista meningen.

Sam och Molly har varit två karaktärer som jag aldrig har gillat. Varför vet jag faktiskt inte. De engagerar mig inte och jag bryr mig helt enkelt inte. Deer är väl den jag har tyckt bäst om, men hon blir nog lite för mycket övermänniska för att jag ska fortsätta tycka om henne här. Den där familjen som kommer in i handlingen består av fullständigt vidriga människor. Just den delen kan jag dessvärre tro på. Även om jag inte vill.

Mitt allra största problem med den här historien (ja, hela serien tror jag) är att det händer så många osannolika saker, helt utan någon som helst (trovärdig) förklaring. Jag bara förväntas acceptera det. Hur kunde de komma in, osedda, på sjukhuset? Hur kunde de "jobba" ostört? Det torde ha tagit en stund och låtit ganska mycket. Hur kunde de komma in i polishuset? Hur visste de att Deer behövde hämtas? Bara för att man är grovt kriminell så får man inte magiska förmågor. Och på tal om magiska förmågor ... Hur håller man ett vapen höjt när man går på kryckor?

Allt här känns så konstruerat och fullt av osannolika sammanträffanden. Något jag verkligen ogillar (liksom korrumperade poliser). Om man känner att man måste låta sina karaktärer förklara allt som hänt för varandra så har man kanske komplicerat historien för mycket. Hela härligheten påminner lite om en pizza med extra allt. Det blir inte godare ju mer man lägger på. Det enda som händer är att de enskilda smakerna försvinner i ett illamående "för mycket".

Tempot är högt och historien är trots allt spännande, dock inte direkt oviss. Det var ganska uppenbart vem och även varför. De kursiva kapitlen tillförde inte så mycket, förutom att de avslöjade vem och varför, men de var väldigt mycket samma sak, om och om igen.

Islossning sägs ju vara sista delen och det mesta knyts väl ihop. Egentligen så är det svårt att veta. Jag önskar att jag kunde säga att upplösningen är smart, men eftersom allt hänger på brottslingarnas orimliga förmåga att bli osynliga så går inte det. Men det är svårt att sluta läsa för det är ju spännande och full fart. Dessutom är det mycket lättare att hänga med i alla turer när man läser i längre sjok. Jag ser i alla fall fram emot att läsa hans nästa bok och jag kommer att fortsätta hoppas att den kommer upp i samma nivå som A-gruppen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 587 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Islossning: Lottens bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Kapprakt

Tisdagstrion: Omslag i rött, blått och vitt

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Omslag i rött, blått och vitt

Det borde vara enkelt, men genast smyger det sig in funderingar på exakt hur mycket som måste vara rätt färg och när går egentligen blått över till lila ... och så vidare. Gillade dessutom tanken på att ha med färgen även i titeln och då blev det faktiskt lättare.

1. Röd drottning av Juan Gómez-Jurado är en riktigt bra spansk deckare. Så bra att jag ska läsa andra delen i höst.

2. Blå gryning av E P Uggla är första delen i serien Första hösten. En dystopimonstersplatter.

3. Vita nätter av Ann Cleeves är andra boken om Jimmy Perez på Shetlandsöarna.