söndag 27 maj 2018

Smakebit på søndag: Den lilla bistron i Bretagne

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen blir det inte mycket läsning. Om ens någon. Min mamma, syster, bror och svägerska kom i fredags eftermiddag och åker hem i dag. När de har gjort det bär det iväg för att fira sambons mamma, vilket kommer att ta hela dagen. Lyckligtvis så har jag bett mig ledigt i morgon så att jag kan återhämta mig lite.

Boken jag läser nu, Den lilla bistron i Bretagne (Die Mondspielerin på tyska, vilken märklig översättning) av Nina George började med att jag, som aldrig har gillat vare sig Frankrike eller något franskt, kände en stor dragning till Bretagne. Att läsa böcker är verkligen ett nöje, det händer de mest oväntade saker.

Min smakebit är från sida 110.
"I morgon" infann sig inte nästa dag. Och inte dagen därpå heller.
    Sedan elva dagar tillbaka vaknade Marianne strax före soluppgången och promenerade genom den halvmörka skogen ner till havet. För varje dag blev hon starkare och livströttheten började försvinna; solen värmde hennes hud och havet tände ett nytt ljus i hennes ögon. Hennes knä värkte nästan inte alls.
    Varje morgon gick hon barfota ut i de skummande vågorna, men önskan att kasta sig ut i dem spolades obegripligt nog alltid bort av någon anledning.

lördag 26 maj 2018

Läsplanering juni 2018

Då är det väl meningen att sommaren snart ska vara här. Det är dock inget jag brukar bry mig om när det gäller bokval. De här fyra hoppas jag få läst i juni.

Ögonblicket av Douglas Kennedy. Hyllvärmare. Vi möts igen.
Eldjägarna av Mons Kallentoft. Hyllvärmare. Finish That Series.
Sjärnklart av Lars Wilderäng. Hyllvärmare. Boktolva.
Hud av Mo Hayder. Finish That Series.

"Ritual" av Mo Hayder

Författare: Mo Hayder
Titel: Ritual
Genre: Thriller
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Ritual
Översättare: Anders Bellis
Serie: Jack Caffery 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 maj 2018




Första meningen: Någonstans mitt ute i den fjärran Kalahariöknen i Sydafrika, på den torra, ockrafärgade stäppen, finns en liten övervuxen damm i botten på en krater.

Baksidetext
Tre meter under vattenytan i Bristols hamn sluter polisdykaren Flea Marley sina fingrar om en avhuggen människohand. Dagen därpå återfinns även den andra handen - också den amputerad - och omständigheterna tyder på att offret fortfarande var vid liv när händerna avlägsnades.

Kriminalkommissarie Jack Caffery, nyligen inflyttad från London, får i uppdrag att utreda fallet. Sökandet efter offret leder honom och Flea till de mörkaste delarna av Bristol, en undre värld av drogmissbruk och misär där en uråldrig ondska tycks ha vaknat till liv.

Samtidigt hemsöks Flea av minnet av sina föräldrars tragiska död i en dykolycka två år tidigare.

Min kommentar
Jag har ju läst två böcker om Jack Caffery tidigare, som jag gillat, så förväntningarna var väl ganska höga när jag började läsa Ritual. Den är inte bara tredje delen om Jack Caffery utan någon envisas dessutom med att kalla den första delen i Walking man-serien. Något jag inte alls förstår. De handlar ju fortfarande om Caffery. Och Flea.

Vi har bytt London mot Bristol, men brottet är precis lika grymt och rått som de tidigare. Den här gången handlar det om svart magi och jag känner mig först lite tveksam till den lilla dragningen mot det övernaturliga. Jag gillar visserligen övernaturligt, rent generellt, när det handlar om myter och legender, men om magi liksom blir svaret på en deckargåta då sparkar jag bakut.

Till att börja med så sker berättandet i två trådar. Den ena handlar om Mossy och börjar i november, den andra, huvudhistorien utspelar sig ungefär ett halvår senare. Det är alltid tydligt när bytena sker så på det viset blir det inte rörigt. Det som däremot gör det lite rörigt är, bland annat, språket. I början känns det väldigt märkligt och det händer ganska ofta att jag får läsa samma mening flera gånger för att förstå. Ibland hjälper inte ens det. Kanske är det därför som drygt halva boken hinner gå innan jag kommer in i den.

Något annat som kan ha påverkat den röriga känslan är alla sidohistorier. Caffery har en. Flea har en. Och så naturligtvis den om den Vandrande mannen. Vad i hela friden gör den där? Jag tycker den tillför noll och intet. Det är inte heller speciellt lätt att tycka om huvudpersonerna. Jack har blivit en än större skithög och Flea, nej, jag får inget bra intryck av henne heller. Finns det inga poliser med "normal" bakgrund och "normalt" liv?

Trots att det känns som att boken mestadels går på sparlåga och aldrig riktigt tänder till så är det en spännande historia. Tyvärr saknas en del svar, som till exempel [spoiler]vem var nu skyldig till händerna utanför restaurangen och vart tog den läskiga brodern vägen?[/spoiler] Jag hoppas jag får svaren i nästa del för den tänker jag ju självklart läsa.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,2 (beräknat på 57 betyg).
Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 5 906 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Ritual: Lottens bokblogg, Lingonhjärta och Vargnatts bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 25 maj 2018

Vilken vecka!

Förra veckan var det nästan som julafton. Det kom inte färre än fyra böcker, varav tre var trevliga överraskningar.

Först kom I Tanger av Christine Mangan och det är en bok som jag nog inte har hört talas om. Helt ärligt känner jag mig en aning avskräckt av blurben, och så Donna Tartt-delen av den. Den andra delarna lockar. Tack till Modernista!

En efterlängtad bok var Den lilla bistron i Bretagne av Nina George. Jag gillade ju hennes förra, den om bokhandeln i Paris, som egentligen var på en båt. Trots att den var lite väl sentimental ibland. Den ska bli nästa bok att läsa. Tack till Bazar!

De sista flickorna av Riley Sager blev jag nyfiken på när jag upptäckte den bland kommande böcker. Om inte annat så är ju blurben intressant. Tack till Modernista!

Jag vet inte om jag har hör talas om Pärlan som sprängde sitt skal av Nadia Hashimi förut, men bara titeln gör att jag blir nyfiken. Temat har ju fungerat på mig tidigare. Tack till Louise Bäckelin!

torsdag 24 maj 2018

Hett i hyllan #145

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den här veckan blir det en hel serie.
De två första delarna i serien Operation Garbo av Harry Winter hade sambon med i boet. Tyvärr saknades tredje och sista delen. När jag då plötsligt upptäckte nyutgåvan så köpte jag alla tre i december 2014.

Egentligen är det obegripligt att dessa är olästa, de låter ohyggligt spännande och beskrivningen innehåller väl allt som jag går igång på (nästan). Och nu är den tyvärr mer aktuell än någonsin, känns det som. Jag blev otroligt sugen på att läsa dem nu.

Harry Winter är för övrigt en pseudonym för Ingemar Dörfer, tidigare forskningschef vid FOI, redaktör Lars Christiansson, överste Bo Hugemark och senare även överstelöjtnant Stellan Bojerud.

Så här beskrivs boken på baksidan:
Året var 1992. Kriget kom inte som en blixt från en klar himmel. Medan Nils och Katarina seglade för lättjefulla högsommarbrisar tätnade krismolnen i Sovjetimperiet. I desperation iscensatte ledarna i Kreml Operation Garbo.

Ändå kom angreppet som en chock för Sverige. I det längsta vägrade svenskarna tro på varningarna. De gjorde alltför lite alltför sent.

Hur gick det? Stod politikerna pall? Vad hände när Gustaf Näsströms kustkorvett, Johan Schewenfeldts Viggendivision och Figge Strandlunds skyttebataljon mötte den väl förberedda fienden? Hur länge kunde Sverige hålla ut? Fick vi någon hjälp?

I Arvfurstens palats och Vita huset, i Kreml och i det svenska högkvarteret, i Visby stift och i Berlins spioncentraler, på Västergötlands flygbaser, Upplands slätter och Stockholms skärgård utspelas denna thriller. Harry Winter har varit med förr och vet vad han talar om.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.